Vaknade av kramp i min högra vadmuskel klockan 2:30. Krampen gick snabbt över, försökte fortsätta sova, men njet! Pigg som en mört steg jag i stället upp och begav mig ut i folkvimlet för att leta rätt på ett par koppar "moriskaffi" åt oss. I vårt rum finns visserligen både kaffekokare och pulverkaffe, men det smakar apa och ser ut som svartvinbärssaft! Samtidigt tänkte jag kolla in hur man skall springa för att smidigt ta sig till Central Park. Lätt som en plätt enligt kartan, men eftersom mitt lokalsinne är mer än bedrövligt så traskade jag naturligtvis iväg åt helt fel håll. Jag kom visserligen till en park, men den hette Riverside Park. I den såg jag för första gången lite spår av Sandy i form av träd som ryckts upp med rötterna och avbrutna grenar. Fem feta råttor satt faktiskt och flinade åt mig i utkanten av parken! Lyckades med viss möda hitta tillbaks till hotellet och fick med mig två mellanstora kaffe. En mellanstor kaffe betyder här ca 1/2 liter! Tur att jag inte köpte två stora!
Klockan 7 samlades ett tjugotal ivriga morgonjoggare i hotellets lobby. Tillsammans sprang vi en 7 km:s runda i närapå gåfart. Tyvärr slapp vi inte in i Central Park, som fortfarande håller stängt efter Sandys framfart, men vi fick ändå värdefull info om loppet på söndag av Peter som sprungit loppet 18 gånger. Dessutom passerade vi både platsen där John Lennon mördades och huset där Greta Garbo bodde.
Nästa punkt på programmet var en sightseeingtur med Springtime. Vi var som vanligt i god tid nere i lobbyn och jag pratade med några av ledarna.
- Allt väl?
- Jo då.
- Planer för idag?
- Vi tänkte åka på sightseeingturen.
- Oj, då blir det bråttom för den avgick för ett par minuter sedan från ett annat hotell, men ni kan ju iaf försöka ta tunnelbanan till 72:dra gatan och springa upp till hotel Beacon. Kanske de väntar på er där!
Vi gjorde ett tappert försök och lyckades ta oss dit på ca 10 minuter, men det var för sent! Surt, surt, surt för den guidade turen var ju inte direkt gratis! Vad göra i stället? Vi beslöt oss för att försöka turista i downtown på egen hand, så vi fortsatte med tunnelbanan till Time Square, en rätt häftig plats full av allehanda galningar. En av dem försökte truga på oss en guidad rundtur för 44 dollar/person. Han lyckades och vips satt vi i en sådan, jag på taket och Corinne inne i bussen där det inte var så kallt. Guiden kunde nog sin sak, men han pratade så snabbt och otydligt så det var svårt att hänga med i svängarna. Vi såg det mesta av downtown, men turen blev ändå ingen höjdare eftersom trafiken där var så intensiv så att vi mest satt och väntade på att komma till nästa gatukorsning. Tre timmar spenderade vi iaf i bussen och det var nog minst en timme för mycket för min blåsa.
Åter vid Times Square passade jag naturligtvis på att tömma den och så shoppade vi lite souvenirer åt våra nära och kära. Corinne, som inte sett så mycket under rundturen, gladde sig iaf åt en annan galning på TS som spelade gitarr iförd endast kopojkshatt, stövlar och kalsare! Sedan fortsatte vi med tunnelbanan mot vårt hotell och kände oss rätt missnöjda med vår dag - so far!
Vi avslutade dagen med en rejäl pastamåltid på en närliggande restaurang med superbra betjäning. Vi konstaterade redan vid vårt senaste USA-besök att jänkkarna förstår att lägga kunden i centrum. Mätta och trötta stupade vi ner i vår sköna, men något antika jenkkisäng.
PS
Bara tre dagar kvar till D-day. Min formkurva pekar rakt upp mot Empire State Building. Solsken och ca 10 grader spår YR.no just nu. Hoppas att den prognosen håller!
Nästa punkt på programmet var en sightseeingtur med Springtime. Vi var som vanligt i god tid nere i lobbyn och jag pratade med några av ledarna.
- Allt väl?
- Jo då.
- Planer för idag?
- Vi tänkte åka på sightseeingturen.
- Oj, då blir det bråttom för den avgick för ett par minuter sedan från ett annat hotell, men ni kan ju iaf försöka ta tunnelbanan till 72:dra gatan och springa upp till hotel Beacon. Kanske de väntar på er där!
Vi gjorde ett tappert försök och lyckades ta oss dit på ca 10 minuter, men det var för sent! Surt, surt, surt för den guidade turen var ju inte direkt gratis! Vad göra i stället? Vi beslöt oss för att försöka turista i downtown på egen hand, så vi fortsatte med tunnelbanan till Time Square, en rätt häftig plats full av allehanda galningar. En av dem försökte truga på oss en guidad rundtur för 44 dollar/person. Han lyckades och vips satt vi i en sådan, jag på taket och Corinne inne i bussen där det inte var så kallt. Guiden kunde nog sin sak, men han pratade så snabbt och otydligt så det var svårt att hänga med i svängarna. Vi såg det mesta av downtown, men turen blev ändå ingen höjdare eftersom trafiken där var så intensiv så att vi mest satt och väntade på att komma till nästa gatukorsning. Tre timmar spenderade vi iaf i bussen och det var nog minst en timme för mycket för min blåsa.
 |
| Galen cowboy! |
Åter vid Times Square passade jag naturligtvis på att tömma den och så shoppade vi lite souvenirer åt våra nära och kära. Corinne, som inte sett så mycket under rundturen, gladde sig iaf åt en annan galning på TS som spelade gitarr iförd endast kopojkshatt, stövlar och kalsare! Sedan fortsatte vi med tunnelbanan mot vårt hotell och kände oss rätt missnöjda med vår dag - so far!
Vi avslutade dagen med en rejäl pastamåltid på en närliggande restaurang med superbra betjäning. Vi konstaterade redan vid vårt senaste USA-besök att jänkkarna förstår att lägga kunden i centrum. Mätta och trötta stupade vi ner i vår sköna, men något antika jenkkisäng.
PS
Bara tre dagar kvar till D-day. Min formkurva pekar rakt upp mot Empire State Building. Solsken och ca 10 grader spår YR.no just nu. Hoppas att den prognosen håller!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar