ÄNTLIGEN!

Väckning i morse 04:30. Havregrynsgröt och kaffe i vanlig ordning. Strax före fem blev vi upplockade av Burkkis Taxi som förde oss till Krombi. Därifrån med pyjamasflyget till Arlanda. Väl framme där visste ingen om vårt flyg till USA skulle lyfta. Det blev en dryg timmes nervös väntan. Två av NY:s tre flygplatser hade öppnat för trafik i liten skala sades det. Vi visste inte ens om vår flygplats fanns bland dem. Reseledarna från Springtime var minst lika nervösa, men plötsligt sken en av dem upp och meddelade att det blir åka av! Jag utstötte ett våldsamt jubelvrål och sedan var det bara att påbörja den automatiska incheckningen. Svårt för en gammal man, men jag lyckades efter viss möda få ut våra boardingcards.


Nöjda och glada ombord!

Klockan 10:40 äntrade vi SAS direktflyg till Newark International Airport. Breda leenden kunde skönjas på alla resenärers läppar. Jippiii! Flygresan över Atlanten tog ca 8 timmar och allt gick bra för mig, men Corinne blev allt blekare efterhand. Hon klagade på huvudvärk, illamående och var blek som ett lakan. Jag tillkallade en av flygvärdinnorna. Hon var av den där änglalika sorten och förstod att genast ge syrgas åt patienten. Vid landningen såg hon dessutom till att en riktigt hygglig läkare satt vid min frus sida. Efter landningen så var det dags att strama upp sig ordentligt för FBI och de amerikanska tulltjänstemännen. Det gick riktigt bra. Hade faktiskt större problem på Arlanda då den kvinnliga passkontrollören tittade på mig väldigt länge och till sist vänligt men bestämt sa att jag skulle stänga munnen! Jag antar att passfotot från 2004 inte riktigt överensstämde med dagens "outfit"! Under bussresan till hotellet spydde stackars Corinne två gånger. Jag satt också och bara gapade, men det var av helt andra orsaker. 

Nu sover frun bort sin jetleg, medan jag är som en speedad Duracelkanin. Tror bestämt att jag skall gå ut och vandra lite på stan en stund innan jag kryper ner hos henne i vår fina, men något antika hotellsäng.

PS
Min premiärvandring på Broadway blev ganska speciell eftersom jag fick kryssa mellan häxor, benrangel och andra suspekta varelser. NY:s borgmästare har ställt in Halloweenfirandet i år, men uppenbarligen glömt att informera frankensteinarna om detta!

Jag har fotat en hel del och har många fina bilder. Tyvärr har jag vissa problem med att ladda upp dem i min blogg.

NO HAPPY DAY :-(

I dag har mina tankar varit väldigt mörka. Det beror naturligtvis mest på att resan till NY i värsta fall blir ett fiasko, men också på att jag varit så uppjagad över att tre sportreportrar i Sporthörnan ägnade nästan hela sändningstiden åt att tala mycket nedvärderande om Jaro i måndags.

SAS:s avgångar till NY ställdes in i går och ställdes in i dag. Morgondagen, vår avresedag, vet jag ännu ingenting om, men det skulle förvåna mig mycket om inte den avgången också ställs in. Sandy är ju orsaken till detta och nu verkar det som om hon kommer att förstöra helt eller delvist vår drömresa. Hur som helst. I morgon bitti flyger Corinne och jag till Arlanda. Ännu har vi hopp om att vårt plan skall lyfta, men mycket talar tyvärr för att det inte blir så! :-(

Beträffande Sporthörnanredaktörernas nedlåtande uttalanden, så har jag avreagerat mig genom att skriva några inlägg på FB och på deras hemsida. En av redaktörerna har bett om ursäkt för sina uttalanden, men de två andra förstår fortfarande inte att de skymfat många Jaroanhängare.

Nu återstår det mindre än sju timmar tills Burkkis Taxi hämtar oss från Marstrandsvägen. Borde kanske försöka sova bort resten av denna olycksaliga dag.

PS
En timme av dagen låg jag på massörsbänken. Den timmen var det inget fel på!

HATE YOU SANDY!

Nu är jag riktigt, riktigt oroad över att min drömresa skall ta slut innan den ens börjat. Orkanen Sandy  nådde i kväll USA:s östkust och SAS har ställt in alla flyg både i dag och i morgon. Vår flight på onsdagen är naturligtvis också i farozonen. Hela dagen har jag följt med nyhetsrapporteringar om Sandy och mitt humör är just nu inget vidare. Tänk att detta skulle hända just nu! I morgon måste vi besluta om vi skall resa till Arlanda som planerat eller om vi skall avvakta utvecklingen hemma i trygga Jeppis. Jag säger som ungdomarna, "just nu suger det riktigt fett"!

Annars så har dagen gått åt till att göra de sista förberedelserna för, den numera eventuella, resan. Tankat bilen och kollat oljan i den, fixat med serveringen till Teknik DM, packat klart och kollat att alla resehandlingar finns med. Nu skall jag försöka gå och lägga mig med enbart positiva tankar, känner att min löpform är klart på stigande. I morgon kväll skall apostlahästarna ännu få en sista behandling av min massör Sunes undergörande nypor.

PS
Struntade i att väga mig i morse.

SANDY



Sandy i farten

Orkanen Sandys framfart oroar mig allt mer. Enligt uppgift på Svenska Dagbladet når hon USA:s östkust på måndagen och i New York förbereder man sig redan för henne. Flera flyg har redan ställts in. Hoppas att Sandy inte förstör vår resa över Atlanten. Vi skall ju flyga på onsdag, men man vet ju inte hur hårt och hur länge flygtrafiken drabbas av hennes ilska.

Morgonjogg i Central Park

I dag har jag vilat upp efter gårdagens känslomässiga berg-och-dalbana. Med prick en vecka kvar till The Marathon Sunday  genomförde jag bara ett lätt sista träningspass på finländsk mark. Om allt går som planerat så springer jag nästa gång min morgonjogg i Central Park. Fy bubblan vad jag längtar dit!




PS
Hesburgarmåltiden, CocaColan och Berlinermunken som jag tryckte i mig efter matchen i går satte genast sina bedrövliga spår på badrumsvågen, 71,4. :-(

You'll Never Walk Alone

 

Veritas Stadium
27.10.2012

Denna dag blev en av de bästa dagarna i mitt liv! Jaro säkrade sin ligaplats efter en riktig nagelbitarmatch i Åbo. Den andra halvleken var faktiskt så spännande så att jag valde att vanka av och an bakom Veritas fotbollsstadion. Fegt, javisst, men jag måste ju också tänka på mitt hjärta som snart skall bära mig runt hela New York.

Tillsammans med 30 Jarosupportrar reste jag med Svanbäcks buss ner till Åbo. Det rådde en spänd stämning i bussen på vägen ner, men hemfärden blev desto roligare. Skumpa flödade och lovsånger till Jaros och lagets ära avlöste varandra.

Samma feelis upplevde ja senast för 11 år sedan då Jaro steg till ligan efter kvalmatchen mot Jokerit på Finnair Stadium. Jag är en mycket lycklig man som fått uppleva detta! Tack Laget, tack Jere, tack Esse och alla trogna Jarofans. Känner att jag aldrig behöver varandra ensam!

Steven Irwin var sångledare i spelarbussen.
http://youtu.be/3sdHtspGhwY

PS
Badrumsvågen kröp i morse ner till 70,4 men det har sekundär betydelse en dag som denna!

ÅRETS MATCH

 

Money, money, money

I morgon spelar mitt älskade Jaro årets viktigaste match i Åbo. Jag reser ner med ett trettiotal Jarosupportrar. Tycker att vi borde vara betydligt fler! Det blir säkert en dag full av känslor. Hoppas mitt hjärta pallar och hoppas att Jere och laget fixar ett förnyat ligakontrakt!

I dag besökte jag min bank och cashade in lite US-dollars. Sedlarna var både släta och fina om än något färglösa. Kände mig lite som JR Ewing då jag radade ut dem på köksbordet. Den första väderleksprognosen för The Marathon Sunday har också kommit, 12 grader och sol utlovar den. Helt okej, men den håller väl knappast!

Langtidsvarsel for New York (USA) – yr.no

PS
Badrumsvågen stannade i dag på 72,2 och prognosen visar just nu +20 och halvsoligt! :-)

HALLOWEEN IN NY

Konstaterade idag att vi med lite tur faktiskt kan få uppleva lite Halloweenfirande. I USA infaller högtiden alltid den 31 oktober och jag antar att firandet i NY inte går av för hackor. Ett, tu, tre så hamnar vi kanske i en Halloweenparade! :-)

Annars så går det överraskande bra att inte springa varje dag. I dag genomförde jag bara ett litet distanspass på 8 km. Benen kändes okej, men det är mycket svårt att säga hur de kommer att klara av den femdubbla sträckan. Läste dessutom idag att en del gator i NY är extra hårda pga att de har betong i dem. Genast började jag oroa mig för mina "framtassar" (min fenomenale massörs benämning på framlåren) eftersom jag tänkt springa i ett par superlätta Saucony Kinvara 3:or utan nämnvärd dämpning. Hmm....borde jag tänka om?

På kvällskvisten besökte jag mor & far som ivrigt följer mina förehavanden. De tycker nog att jag är lite galen som reser så långt bara för att få springa, men deras och andra vänners support värmer och inspirerar mig. På tal om värme; i dag låg temperaturen kring 0-strecket och den första snön, eller var det bara hagel, föll ner över mitt älskade Jeppis. Jag hoppas verkligen att det är åtminsone ett par grader varmare i NY!

PS

Badrumsvågen visade i morse 72,4. 

Jag hoppas att den skall krypa till strax under 70 på maratonsöndagen. Svårt, men inte omöjligt!

EN VECKA KVAR

We are leaving on a Jetplane. Få se om vi återvänder!

Nästa onsdag är det dags för Corinnes och min andra resa till USA. Den första gjorde vi för ett par år sedan till San Fransisco. Den gången hade vi bröllopskläder nerpackade i våra röda kappsäckar.
Nu är det emellertid östkusten och andra kläder som gäller. Först tar vi pyjamasflyget från Krombi till Arlanda. Sedan  på Arlanda skall vi träffa de övriga i gruppen. Jag antar att de flesta kommer från Sverige. Spännande, intressant, roligt!

I dag har instruerat min vikarie hur han skall göra för att inte mina elever inte  skall få köra med honom alltför mycket. Tur ändå att man har en toppenklass med elever som vet hur man skall uppföra sig, även då läraren inte är på plats!

I dag reserverade jag också plats i supporterbussen till Åbo där Jaro spelar årets viktigaste match nu på lördag. Hoppas att vi blir många som kommer med och hoppas, hoppas att vi sjunger på hemresan!

Efter jobbet cyklade jag direkt till Snow Factory för att hämta min gamla löparjacka som jag låtit göra lite mer fosterländsk. Jackan skall jag bära på en invigningsparad i Central Park. Känns lite konstigt att representera sitt land, men det gör jag väl på något vis, tror jag!

Så här FIN blev ryggen 
på min gamla R90:a!

FOKUS FRAMÅT

Dagen har gått åt till att mentalt bearbeta gårdagens drama. Tankarna har varit många och nattsömnen blev skral, men jag tror faktiskt att Jaro kan fixa seriekontraktet borta mot TPS inkommande lördag. Uppgiften blir svår, men inte omöjlig. Jag lär återkomma till det i slutet av veckan.

Uppladdningen inför maran går ungefär som jag tänkt mig. Jag känner mig relativt pigg och därför belönade jag mig själv i dag med ett lätt distanspass i Bosund.

I kväll hade Liga-Jaro styrelsemöte. Tongångarna var överlag positiva och vi peppade varandra att det nog går vägen, men lätt blir det som sagt inte.

Kollade i dag också på YR:s långtidsprognos för NY. Vädret torde inte skilja sig speciellt mycket från vårt finländska, eventuellt lite varmare, men sololjan behöver jag knappast packa ner!

LAGET I MITT HJÄRTA

Tillbaks på jobbet i dag. Allt flöt på som vanligt, men mina tankar var hela tiden hos laget i mitt hjärta, Jaro som på kvällen skulle möta IFK Mariehamn i en livsviktig match. Direkt efter jobbet pedade jag till Centralplanen för att sköta matchförberedelserna. Min mage var hela tiden i uppror och då matchen äntligen kom igång blev den ju inte lugnare precis!

Efter att röken lagt sig visade resultattavlan 3-3. Ett resultat, som man i normala fall skulle ha varit rätt så nöjd med, men eftersom arga rivalen Haka samtidigt lyckades ta tre poäng på sin hemmaplan, så var det många besvikna Jaroanhängare som vandrade hemåt i oktobermörkret.
Nu återstår en sista prövning för Jaro i årets fotbollsliga. Inkommande lördag möter laget TPS på bortaplan. Ännu lever hoppet, men just nu balanserar hela Jaro på en mycket tunn ligalina. Måtte den inte brista för då brister mitt röd-vita hjärta också!

Nu skall jag avsluta kvällen med att titta på sista avsnittet av Jonas Gardells känsloladdade och fantastiskt välgjorda drama "Torka aldrig tårar utan handskar". Få se om jag hamnar att ta fram mina!

TVÅ VECKOR KVAR

Om prick två veckor smäller startskottet på Verrazanobron som förbinder State of Island med stadsdelen Brooklyn. Över 45 000 löpare deltar och det lär bli trångt, trångt i starten. Jag startar klockan 10:05 och mitt startnummer är 29 665.

I dag genomförde jag mitt sista intervallpass. Det blev fyra rundor i hamnskogen. Varven gick på ca 6:30 och benen kändes förvånansvärt fräscha trots att jag sprungit 15 dagar i sträck nu. Enligt alla kloka förståsigpåare borde jag börja varva ner nu och invänta storformen. Få se hur det går? Det är svårt att lämna bort löpningen helt och hållet och ett par lugna distanspass kan ju inte vara helt fel som uppladdning!

I morgon vilar jag hur som helst. Vilar och vilar...mitt älskade Jaro spelar då med kniven mot strupen hemma mot svåra IFK Mariehamn. Jaros ligaplats står på spel och min puls kommer säkert att ligga på minst intervallnivå. Måtte det gå vägen! Gör mål Jaro!

I går torskade The Gunners borta mot nästjumbon Norwich. Spelet var dessutom bedrövligt, men som sagt ifall Jaro i morgon säkrar sin ligaplats så är det mer än plåster på såren i mitt blödande rödvita fotbollshjärta!

Verrazanobron skall hålla för 90 000 fötter.

Hoppas den gör det!

EN GRABBDAG

Hur tusan tar man en bild på sig själv

 då alla andra sover?

Ja, alltså. New York blev aktuellt för oss då jag plötsligt fick en startplats i ING NEW YORK MARATHON 2012, 4.11.2012. Vi åker till NY den 31.10 med en svensk sportresearrangör som heter Springtime Travel. Startplatsen fick jag helt oväntat. Då jag i våras surfade in på deras hemsida så framgick det att både årets och nästa års lopp var fullbokade. Man kunde dock lägga upp sig på en reservlista för 2013, vilket jag gjorde. Några veckor senare kontaktade Springtime mig och erbjöd en startplats redan i år! Gissa om jag blev glad! Sedan dess har jag ökat min träningsdos rejält, 2 426,4 km hittills i år. Man vill ju inte skämma ut sig i Amirika! :-)

I morse var jag som vanligt ute tidigt (avfärd klockan 7 från trafikljusen vid Kristallen) med mina goda vänner i HOP-HAB TEAM. Henry M, Fredrik A, Tony S och jag avverkade 14,5 km längs Larsmovägen. Vi höll pratfart och pratade om allt från Vemma Burn till hurudana vinterdäck man skall ha. Det var både mörkt och halt ute, men vi klarade oss alla utan blessyrer!

Resten av dagen lär det bli Premier League för hela slanten. Minstingen Johannes lag Chelsea är först ut. De möter Tottenham på White Heart Lane. Sedan är det Joels lag Manchester U:s tur att ta sig an Stoke på Old Trafford och slutligen är det mitt kära Arsenal som skall hämta hem tre poäng från Norwich. Corinne har lyckligtvist kvällsskift så hon slipper våra skrik denna vackra lördagseftermiddag!

DRÖMRESAN

Har länge lekt med tanken att dokumentera min resa till New York. Samtidigt hoppas jag lära mig hur man bloggar. Har kämpat hela kvällen för att komma igång, men nu är jag på banan! :-)